Verkställighet

Snabbnavigera | Hem > Vårt arbete > Vårdnadstvist > Verkställighet

Om en förälder vägrar att följa en dom kan du hos tingsrätten ansöka om att ett beslut om vårdnad, umgänge eller överlämnande av barn verkligen ska bli genomfört, så kallad verkställighet.

Tingsrätten tar hänsyn till barnets bästa och prövar i första hand om överlämnandet kan ske frivilligt. Men om det inte går, kan rätten besluta att det ska ske med tvång. Dock undviker tingsrätten att besluta om tvångsmedel så långt det går.

Sedan den 1 juli 2006 görs ansökan om verkställighet av avgöranden om vårdnad m.m. hos tingsrätt. Anledningen till den ändrade ordningen är att man velat föra verkställighetsförfarandet närmare rättegången i sakfrågan. Detta bl.a. för att minska risken för att förfarandet blir en upprepning av den tidigare processen. Möjligheterna till samordning mellan rättegång och verkställighetsförfarande har också framhävts. Det har ansetts vara en fördel att den som är insatt i rättegångsfrågorna också handlägger verkställighetsärendet, liksom att erfarenhet och kunskap om verkställighet rent generellt kan komma till nytta i familjemål.

Verkställighet kan sökas avseende en dom eller ett beslut om vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn. Ansökan kan också avse skriftliga avtal om vårdnad, boende och umgänge som socialnämnden godkänt. För att domen eller beslutet skall få verkställas krävs att det vunnit laga kraft. Finns det ett interimistiskt beslut är detta självfallet verkställbart omgående.

Verkställighet skall inte beviljas om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets bästa. Utgångspunkten är självklart att barnets bästa har varit bestämmande för det avgörande eller avtal som skall verkställas. Verkställigheten bör gå ut på att i barnets intresse se till att genomföra det som har bedömts vara till barnets bästa. Detta innebär dock inte att en verkställighet alltid är förenlig med barnets bästa. Ju längre tid som förflutit mellan avgörandet/avtalet och verkställigheten desto mer ökar risken för att de förhållanden som avgörandet eller avtalet grundade sig på inte längre gäller.

Prövningen tar enbart sikte på den verkställighet ärendet gäller och förhållandena vid den tidpunkt då verkställigheten är aktuell. Den skall inte omfatta allt som kan vara av betydelse för bedömningen av barnets bästa utan koncentreras till en kontroll av att själva verkställigheten är förenlig med barnets bästa. Domstolen har alltså att göra en bedömning av risken för att barnet far illa om avgörandet eller avtalet verkställs. Finns det en sådan risk, som inte är ringa, torde det vara uppenbart att verkställigheten inte är förenlig med barnets bästa. Ansökan skall då avslås. Domstolen har ett ansvar för att de omständigheter som är av betydelse för prövningen blir klarlagda.

Innan tingsrätten beslutar om verkställighet kan den utse en s.k. medlare att verka för att den som har hand om barnet frivilligt fullgör det som åligger honom eller henne. Detta får göras utan att den som har hand om barnet har hörts. Rätten kan också, samtidigt som den beslutar om verkställighet, lämna ett medlaruppdrag. Ett uppdrag som medlare bör inte lämnas om det är osannolikt att det kommer att leda till att barnet överlämnas eller om det kan antas att ärendet blir onödigt fördröjt.

De tvångsmedel som står till buds vid beslut om verkställighet är vite, hämtning och omhändertagande. Det vanligaste tvångsmedlet är vite, vitet bestäms i pengar som den som inte vill lämna över barnet kan dömas att betala. Om tingsrätten beslutar om verkställighet kan den också, även utan yrkande från part, besluta att barnet skall hämtas av polis. Hämtningen ska genomföras så skonsamt som möjligt för barnet.

I verkställighetsärenden kan man inte utnyttja sin hemförsäkring, det är dock möjligt att ansöka om rättshjälp via tingsrätten. I verkställighetsärenden råder vanliga tvistemålsregler om rättegångskostnader, d.v.s. förlorande part ersätter vinnande part. Detta att jämföra med vårdnadsmål, där huvudregeln är att vardera part står sin rättegångskostnad.

För det fall ärendet avskrivs på grund av att parterna nått en samförståndslösning kan rätten besluta om att vardera parten skall bära sin egen kostnad. Skälet till denna ordning är att man velat främja frivilliga överenskommelser samt minska risken för obefogade invändningar.