Mer fokus på föräldrarna
Linnéa Elfström Schederin
Vårdnadsutredningen SOU2017:16 har utelämnat konkreta förslag om stödinsatser till föräldrar när rättsväsen eller socialtjänst hanterar en vårdnadstvist. Däremot vill utredningen utöka barns rätt att uttrycka sig och att detta även ska gälla små barn.
Snabbnavigera | Hem > SE BARNET! > Stöd-Stöd-Stöd
Mer fokus på föräldrarna menar Linnéa!
VBU har träffat Linnéa Elfström Schederin som själv är drabbad av en infekterad tvist. Linnea växte upp med två bråkande föräldrar i en kaotisk vardag.
– Jag var 8 år när det startade, varje natt somnade jag med en klump i magen och varje morgon fanns samma klump kvar. När jag var 13 år skar jag mig själv för fösta gången eftersom det inte längre räckte med att gråta.
Under flera år har Linnea levt med självskadebeteende och överdriven prestationsångest. – Presterar jag inte känner jag mig dålig. Linnea är grundaren till www.WeRise.se, ett projekt som ska förändra något dålig till något positivt. Linnéas vision är att inget barn ska sluta älska sig själv på grund av den villkorslösa lojaliteten till sina föräldrar.
– Jag tycker att mer fokus borde ha landat på mina föräldrar. Hade mina föräldrar fått hjälp med att hantera konflikterna och den kris de gick igenom tror jag inte de utsatt mig för så mycket skit. Fångar man upp föräldrarna är min förhoppning att barnen slipper ta skada men självklart ska det också finnas stöd för barn från början till slut. Vi måste jobba proaktivt och ge föräldrar stöd, stöd och stöd!
I vårdnadsutredningen nämns att föräldrar ska genomgå ett obligatoriskt informationssamtal. Inom ramen för detta samtal ska också information ges om hjälp i annan form. VBU anser inte att detta är tillräckliga insatser för att stödja föräldrar i en vårdnadsprocess.
VBU anser att fler resurser med olika kompetenser bör sättas in när föräldrar träffar socialtjänsten. Vi menar att ett team bestående av psykologer och terapeuter ska komplettera socialsekreterarens arbete under samarbetssamtal, vårdnadsutredningar och barnavårdsutredningar. Det är svårt att tillgodose barnets rättigheter om man inte löser föräldrarnas problem.
Fler kompetenser har större möjligheter att stävja en konflikt och lösa de problem som uppstått så att barn framöver slipper genomgå det som Linnéa berättar om.
/F för VBU
– Jag var 8 år när det startade, varje natt somnade jag med en klump i magen och varje morgon fanns samma klump kvar. När jag var 13 år skar jag mig själv för fösta gången eftersom det inte längre räckte med att gråta.
Under flera år har Linnea levt med självskadebeteende och överdriven prestationsångest. – Presterar jag inte känner jag mig dålig. Linnea är grundaren till www.WeRise.se, ett projekt som ska förändra något dålig till något positivt. Linnéas vision är att inget barn ska sluta älska sig själv på grund av den villkorslösa lojaliteten till sina föräldrar.
– Jag tycker att mer fokus borde ha landat på mina föräldrar. Hade mina föräldrar fått hjälp med att hantera konflikterna och den kris de gick igenom tror jag inte de utsatt mig för så mycket skit. Fångar man upp föräldrarna är min förhoppning att barnen slipper ta skada men självklart ska det också finnas stöd för barn från början till slut. Vi måste jobba proaktivt och ge föräldrar stöd, stöd och stöd!
I vårdnadsutredningen nämns att föräldrar ska genomgå ett obligatoriskt informationssamtal. Inom ramen för detta samtal ska också information ges om hjälp i annan form. VBU anser inte att detta är tillräckliga insatser för att stödja föräldrar i en vårdnadsprocess.
VBU anser att fler resurser med olika kompetenser bör sättas in när föräldrar träffar socialtjänsten. Vi menar att ett team bestående av psykologer och terapeuter ska komplettera socialsekreterarens arbete under samarbetssamtal, vårdnadsutredningar och barnavårdsutredningar. Det är svårt att tillgodose barnets rättigheter om man inte löser föräldrarnas problem.
Fler kompetenser har större möjligheter att stävja en konflikt och lösa de problem som uppstått så att barn framöver slipper genomgå det som Linnéa berättar om.
/F för VBU
Barnens är väldigt trygga med som det står många fina saker om i utredningar och samtal med barnen. Trots detta kommer han undan och får fortsätta sin skadegörelsen. Efter en 2 år släng vårdnadstvist vet jag inte ens vad jag ska göra. Lagen säger barnen skall man lyssna på och barnens bästa sätta först . Barnen mår dåligt och pappan fortsätter sin alienation om inte värre nu efter domen är det rätt mot barnen? . Nu får jag ingen som helst hjälp eftersom ” rättsprocessen är avgjord ”. första orden barnen sa när domen kom till sina lärare var ” det var fel” som jag fick till mig på sms att dom var ledsna i skolan. Men vad ska jag göra?
Jan Angner
Alla vi föräldrar som är utsatta för alienation har munkavle och våra händer bakbundna.
Nämner man någon oro så vänds det till den andra förälderns fördel.
Jag har ömsom blivit anklagad för bry mig för lite och i nästa stund enligt dom ha överreagerat. Jag ser långt in i framtiden och oroar mig över att mitt barn ska behöva plågas utav konsekvenserna av allt detta i hela sitt liv.
Ej heller har de beslutat om något trots 3 tidigare utredningar.
Vet inte var jag skall vända mig. Vilka lyssnar?
Hur ska socialen bli bättre på att se en alienation som pågår eller situationer där risken finns att det uppstår? När det gäller familjerätten (som jag anser bara försöker prata förstånd med föräldrarna, men inte kan göra något) så är ju de utbildade i sådana här ärenden. Men som sagt vad gör de åt problemet när det kommer på deras bord? Jo, de försöker prata och hitta en lösning, men det är ju hur svårt som helst att prata med en förälder som har en narcissistisk/borderline problematik.
Eller bara är omöjlig att dela föräldraskapet med. Mer och sakkunnig psykologutvärdering i ett tidigt skede skulle troligtvis göra att fler fall utreds på ett bättre sätt.
Att barnen har känslor och far illa finns inte i deras ego-jag bubbla.. De personer vill verkligen göra den andra föräldern riktigt illa.. Nu gick jag emot min advokat att inte nämna hos familjerätten mina misstankar.. socialen börjar förstå att det inte står rätt till och min enträgna röst för barnen, samt en vaken domare ska nog lösa saken.
Men grund problemet kvarstår när den sökande föräldern är outredd och den andre föräldern måste vara på sin vakt, samtidigt som man själv är helt slut i nerver..
På mig tar det extra mycket o se min äldsta dotter fara illa både genom att inte vara lika behandlad och på det en del avstängd eftersom hon går i en grupp med barn och saker är sekretess belagda.. "vad kan det vara tro?" inte är det för min dotters bästa varjefall..
Krav på psykolog utredning..
hälsningar Peter
Krav på undersöka personlighetsstörning. Det är otroligt svårt att se igenom en narcissist men den orsakar lidande runt omkring.
Socialtjänst/familjerätt gör enkelt för sig att frigöra barnet och får det lugnare om den är hos bråkmakarn/isolatorn.
Lag är enda lösningen. Socialtjänsten måste krävas på att verfifiera om personlighetsstörning finns. Om det finns en sådan då är det lagen som gäller. Då ska de inte belönas och få enskild vårdnad utan få ta del av barnen lika mycket.
Efterlevs det inte så är det viten och straff sanktioner.